I takt med att den digitala utvecklingen och cyberattackerna ökar blir det allt viktigare att hela samhället arbetar med cyberresiliens. Men vad är skillnaden mellan cyberresiliens och cybersäkerhet? Och vad behövs i en cyberresiliensstrategi? I den här bloggen ger vi dig svaren!
Hur skiljer sig cyberresiliens från cybersäkerhet?
Cybersäkerhet fokuserar främst på att förebygga, upptäcka och mildra cyberhot och -attacker. Det är ett proaktivt tillvägagångssätt som syftar till att skydda en organisations digitala tillgångar från obehörig åtkomst, intrång och skador. Huvudmålet med cybersäkerhet är att skapa en robust försvarsmekanism för att minska sannolikheten för cyberincidenter och skydda mot kända hot.
Cyberresiliens, å andra sidan, är ett bredare begrepp som inte bara omfattar förebyggande av cyberincidenter, utan också förmågan att anpassa, återhämta sig och fortsätta verksamheten trots cyberstörningar eller incidenter. Cyberresiliens-begreppet erkänner att inget försvar är perfekt och att incidenter fortfarande kan inträffa trots de bästa cybersäkerhetsåtgärderna. Det primära målet med cyberresiliens är att säkerställa att en organisation kan fortsätta sin kritiska verksamhet och att inverkan på dess övergripande affärsmål minimeras även när organisationen står inför cyberstörningar.
Vilka är nyckelkomponenterna i en cyberresiliensstrategi?
En cyberresiliensstrategi innebär ett övergripande tillvägagångssätt för att förbereda sig för och reagera på cyberhot och incidenter. Här är några av nyckelkomponenterna som utgör en robust strategi för cyberresiliens:
Riskbedömning: Att förstå organisationens unika cyberrisker är grunden för en cyberresiliensstrategi. Detta inkluderar att identifiera kritiska tillgångar, sårbarheter och potentiella hot. Att göra en riskbedömning hjälper till att prioritera var man ska allokera resurser för skydd och återhämtning.
Vill du läsa mer om riskanalys kan du läsa vår know-how!
Incidentresponsplan: En incidentresponsplan beskriver de procedurer och åtgärder som ska vidtas i händelse av en cyberincident. Det bör innehålla tydliga roller och ansvar, kommunikationsplaner och steg för att begränsa, mildra och eliminera hotet.
Business Continuity Plan (BCP): En affärskontinuitetsplan fokuserar på att upprätthålla väsentlig affärsverksamhet under och efter en cyberincident. Det inkluderar strategier för att hålla kritiska funktioner i drift, även om vissa system eller data äventyras.
Disaster Recovery Plan (DRP): En katastrofåterställningsplan beskriver stegen för att återställa IT-system och data till normalt fungerande tillstånd efter en cyberincident. Detta inkluderar säkerhetskopiering av data, systemåterställningsprocedurer och alternativa infrastrukturarrangemang.
Personalutbildning och medvetenhet: Anställda spelar en avgörande roll för cyberresiliens. Utbildningsprogram och informationskampanjer hjälper personalen att känna igen hot som nätfiske och förstå sitt ansvar för att skydda organisationens digitala tillgångar.
Läs mer om säkerhetskultur!
Kontinuerlig övervakning och hotintelligens: Proaktiv övervakning av nätverket och systemen kan hjälpa till att identifiera misstänkta aktiviteter eller sårbarheter. Hotintelligensverktyg ger information om nya hot och hjälper organisationer att ligga steget före angripare.
Leverantörs- och tredjepartsriskhantering: Organisationer bör bedöma och hantera cyberriskerna förknippade med tredjepartsleverantörer, partners och leverantörer, eftersom deras sårbarheter kan påverka din egen motståndskraft.
Engagemang från ledning och styrelse: Säkerställ att den högsta ledningen och styrelsen är aktivt involverade i och medvetna om organisationens strategi för cyberresiliens. De bör ge tillsyn och stöd.
Hur du bygger din motståndskraft
I en publikation av ENISA (The EU Agency for Cybersecurity) och CERT-EU (CERT för alla EU-institutioner, organ och byråer) har de betonat vikten av att följa några viktiga punkter som behövs för att stärka din cyberresiliens. Det finns några av dessa som kan uppfyllas genom att använda tillräckligt med cybersäkerhetsprodukter och som är avgörande för att bygga en stark cyberresiliens:
- Se till att all programvara är uppdaterad
- Använd lämplig nätverkssegmentering
Se till att all programvara är uppdaterad – och säkert uppdaterad
Ett av de enklaste sätten att skydda sig är att uppdatera all programvara, och speciellt om det är säkerhetsuppdateringar som åtgärdar kända sårbarheter. Detta behov beror på det faktum att det i komplex programvara är nästan omöjligt att undvika fel och buggar. När de upptäcks bör de korrigeras snabbt för att säkerställa stabilitet och säkerhet i systemen. Förutom att korrigera buggar driver tillverkarna bakom operativsystem, firmware och applikationer en funktionell tillväxt som gör att systemen successivt blir inaktuella och svåra att underhålla om de inte uppdateras.
Det är dock viktigt att se till att själva uppdateringarna inte utgör en säkerhetsrisk då en uppdatering innebär att information importeras eller läggs till systemet och det kan leda till att oönskad skadlig programvara kommer in i systemet. Systemens integritet och tillgänglighet måste upprätthållas och många systemuppdateringar är vanligtvis inte tillräckligt skärmade eller utvärderade i miljön där de används eller i kombination med de applikationer som körs. För att undvika riskerna och för att upprätthålla systemens integritet och tillgänglighet och samtidigt möjliggöra säkra uppdateringar behövs speciallösningar.
En lösning är att använda en datadiod som säkerställer enkelriktad kommunikation. Datadioden är kopplad på ett sätt som säkerställer att information kan importeras till systemet, men eftersom ingen trafik kan överföras i motsatt riktning hindras informationsläckage.
En annan lösning för att ytterligare säkerställa att uppdateringen inte har manipulerats är att importen av uppdateringspaket kan utföras med filsanering bestående av två datadioder och en server för antivirusskanning, såsom Advenicas File Security Screener. Filsaneringen genomför en oberoende kontroll som säkerställer att uppdateringen är giltig. Men även i detta fall är det bäst att låta den mottagande uppdateringsservern verifiera signaturen och därigenom få ytterligare kontroll över uppdateringens noggrannhet.
Läs mer om hur du gör säkra uppdateringar i vår lösningsbeskrivning!
Använd lämplig nätverkssegmentering
För att skydda dina känsliga system och information måste du använda nätverkssegmentering. Nätverkssegmentering minskar risken och begränsar skadan av en cyberattack. Utan det finns det en risk att känslig information kan läcka eller manipuleras och att skadlig programvara och ransomware kan spridas okontrollerat och snabbt. Angripare tar normalt sett inte den direkta vägen till målet, såsom eldistribution. Istället tar de sig in via svaga punkter långt ut i arkitekturen, via mejl eller kundtjänst, för att nå sitt mål. Statsfinansierade angripare är också utrustade med tålamod, beredda att arbeta långsiktigt med att göra allt i små steg och ligger tyvärr ofta steget före. Den hårda verkligheten är att industriella styrsystem kan ha attackerats utan att någon märkt det.
Att segmentera nätverksmiljöer kan vara en mycket komplex uppgift med många olika kompetenser och kan ha stor inverkan på den löpande verksamheten. Komplexiteten beror på aspekter som hur stor miljön är, hur nuläget ser ut, budget, vilken personal som finns och ledningens vilja.
Här är fem steg som du kan använda som utgångspunkt när du börjar planera ditt segmenteringsprojekt:
- Skapa en zonmodell
- Definiera vad som ska segmenteras
- Utföra en säkerhetsanalys av ingående system
- Ordna systemen enligt zonmodellen
- Implementera, testa och driftsätta
Lär dig mer om nätverkssegmentering i vår know-how!
Vill du veta mer om hur vi kan hjälpa dig bygga din cyberresiliens? Läs mer om hur vi kan skydda dig!